onsdag 17 augusti 2016

eKlasstandem

Projektet #eKlasstandem

Gymnasiet i Petalax har sedan flera år tillbaka haft ett samarbete med Leppävirran lukio när det kommer till språkundervisningen (TOKI-projektet). Sedan hösten 2015 har detta samarbete fördjupats i och med att skolorna är med i ett treårigt forskningsprojekt som heter eKlasstandem. Upprätthållarna för detta projekt är Åbo Akademi och Vasa universitet. I egenskap av projektkoordinator vill jag gärna i detta blogginlägg dela med mig av våra erfarenheter efter det första året (läsåret 2015-2016). 


Lärare, forskare och IKT-pedagog


Projektets mål

Projektets övergripande mål är att på empirisk grund utveckla klasstandem som språkpedagogisk modell för virtuella lärmiljöer och göras tillgänglig för alla skolor i Finland. Ett annat mål är att de deltagande forskarna, tandemlärarna och IKT-pedagogerna tillsammans utvecklar modeller för fungerande virtuella kontakter över språkgränsen. Målsättningen är att eKlasstandem som modell för undervisningen i det andra inhemska språket möjliggör att skolor i olika delar av landet kan erbjuda sina elever och studerande tillgång till autentiska språkanvändningskontexter och möjligheter till personliga kontakter över språkgränsen. I och med detta har projektet också som målsättning att öka förståelsen och toleransen för det andra inhemska språket, dess användare och deras kultur.

Hur långt har vi kommit under ett år?

Projektets tidsram är tre år och således är flera mål ännu ouppnådda. Projektet har dock redan i detta skede uppnått målet med att skapa en fungerande virtuell miljö som möjliggör personliga kontakter mellan elever från olika språkmiljöer. Projektgruppen har lyckats identifiera tekniska utmaningar som bromsar klassrumsarbetet och de virtuella kontakterna, och hitta lösningar på dem. Samtidigt har man etablerat samarbetet mellan de olika aktörerna, lärarna, forskarna, IKT-pedagogen och IT-stödet. Projektet har skapat en god grogrund för att under det andra läsåret i ett tidigt skede komma igång med att utveckla fungerande arbetssätt och tillämpa olika uppgiftstyper för de gemensamma virtuella lektionerna. Således kan fokus under läsåret 2016-2017 vara mer på pedagogik än på teknik.

Hur har projektet genomförts i praktiken?

Pilotfasen för projektet inleddes i början av höstterminen 2015. Språklärarna i Petalax och Leppävirta har tillsammans med sina elever etablerat kontakten med varandra, både genom fysiska och virtuella möten. IT-stödpersonerna har skött införskaffningen av nödvändig teknisk utrustning. Till dessa hör främst bärbara datorer och hörlurar med mikrofon till alla elever som deltar i projektet. Därtill har IT-personalen skött om tillgången till nödvändig internetuppkoppling. IKT-pedagogen har skapat ett virtuellt klassrum i lärplattformen Fronter som fungerar som projektets virtuella hem. I det virtuella klassrummet ”eKlasstandem” har det också skapats förutsättningar för personliga videomöten genom verktyget Skype för företag samt för kollaborativa arbetssätt med hjälp av delade dokument. Forskarna vid Åbo Akademi och Vasa universitet har ansvarat för projektets empiriska uppföljning. Arbetet under höstterminen kretsade kring att etablera en god och fungerande arbetsmiljö samt till att skapa tekniska förutsättningar för virtuella lektioner.

eKlasstandemlektion


Under vårterminen fortsattes arbetet med att få till stånd fungerande virtuella möten mellan eleverna i Petalax och Leppävirta. Lärarna i Petalax och Leppävirta samarbetade på distans för att utarbeta fungerande lektionsplaner. Projektkoordinatorn har ansvarat för kontakten och kommunikationen mellan lärare och forskare. Den empiriska undersökningen har baserats på utvalda fokuselever i respektive skola. Dessa har filmats och deras aktiviteter på datorn har dokumenterats med både extern kamera och skärminspelningar. På grund av schematekniska orsaker hölls endast fyra gemensamma lektioner under mars månad. Dessa räckte dock bra till för att kunna identifiera utmaningar och möjligheter med både teknik och pedagogik.

Resultat

Resultaten som man fått fram 2015–2016 används som grund för det fortsatta samarbetet inom projektet. Information om projektet uppdateras kontinuerligt på projektets egen webbplats samt via skolornas egna hemsidor. Projektet kan också följas via sociala medier som twitter under hashtaggen #eKlasstandem. Projektet har också varit närvarande under den vårdag som Utbildningsstyrelsen ordnade i Karleby i slutet av april. Preliminära resultat har även presenterats på den 12:e internationella vetenskapliga konferensen eLearning and Software for Education i Bucharest i april 2016. 

 Tandempar-selfie

torsdag 17 mars 2016

Projektveckan i Petalax

Vid Gymnasiet i Petalax ordnar vi varje år under vecka 8 en projektvecka. Det betyder i praktiken att inga vanliga lektioner hålls under veckan utan eleverna arbetar med olika projektrubriker under fem dagar. Detta år hade vi tre projekt, nämligen Förintelseprojektet, Münchenprojektet och en Skrivverkstad. Av dessa tre projekt utmynnade två projekt i varsin webbsida; Förintelseprojektet och Münchenprojektet. Om projektveckan ur elevperspektiv kan man läsa om i gymnasiets elevblogg.

Gymnasiet har två elever som blivit utsedda till skolans ambassadörer i sociala medier. Det betyder att dessa två elever, Julia och Victoria, har i uppdrag att marknadsföra och göra skolan synlig i sociala medier. Skolans närvaro i sociala medier har förstärkts med åren och för tillfället finns Gymnasiet i Petalax representerad i följande sociala medier: Facebook, Twitter, Instagram, Youtube, Bambuser. Nytt för i år är att skolan också har en profil på SnapChat. Eftersom SnapChat verkar användas av skolans alla elever är det ett effektivt verktyg för skolan att på ett snabbt och enkelt sätt nå ut med information på kort tid. Exempel på dylik information som skolan kan ge via SnapChat är att idag är det undantagsvis dagsamling redan kl 11:50! Eller en påminnelse i bildformat om tystnad pga skrivningarna. Skolans ambassadörer i sociala medier jobbar också med annat än statusuppdateringar av olika slag. För att ge statusuppdateringarna mer tyngd så ansvarar en av eleverna för längre blogginlägg. Syftet med dessa blogginlägg är att ger mer information om de händelser som aktualiseras i statusuppdateringarna.

Nytt för i år har varit att skolans ambassadörer också fått arbeta och fundera kring vett och etikett-regler i sociala medier. Svenska Yle gjorde hösten 2015 en undersökning bland högstadieelever i Svenskfinland under hashtaggen #NiVetIngenting där man bland annat frågade ungdomarna kring deras erfarenheter av näthat. Jag har själv intresserat mig för detta tema och hållit några föreläsningar kring det i olika skolor. Jag har samlat intressanta artiklar om ämnet i denna pearltrees som jag gärna delar med mig av. Skolans ambassadörer har jobbat med samma tema och utarbetat 10 regler för vad man bör tänka på när man rör sig på nätet och i sociala medier. Av dessa regler har de gjort en video som laddats upp på gymnasiets youtubekanal.



Under projektveckan fick skolans ambassadörer till uppgift att planera en lektion om vett och etikett-regler i sociala medier. Därefter fick de besöka Högstadiet i Petalax för att hålla denna lektion i alla årskurser. Upplägget för denna lektion kan ses nedan i den prezi som Julia och Victoria hade som underlag för sin lektion.




Julia och Victoria besökte alla klasser i årskurs nio och för alla sjuor och åttor hölls en avslutande större tillställning i festsalen. Jag deltog själv som handledande lärare och blev imponerad av hur duktiga skolans ambassadörer var att få med högstadieeleverna i diskussionen. Tanken med att ha två gymnasieelever som undervisar högstadieelever istället för en lärare är att undervisningen då blir mer på elevernas egen nivå. Elever har i allmänhet vissa fördomar mot vuxnas kompetens när det kommer till sociala medier. Det säger min erfarenhet och det visade också Yles undersökning. I samband med att skolans ambassadörer höll sina lektioner på högstadiet passade de också på att låta några elever vara med i en nyproducerad video om vett och etikett-regler i sociala medier.

tisdag 13 oktober 2015

Om min första Blended Learning kurs


Bakgrund

Jag inledde höstterminen 2015 med en religionskurs i ett helt nytt format, nämligen som blended learning. Kursen (Religion 5) går inom ramen för Vi7-samarbetet. Gymnasierna inom Vi7 har sedan flera år tillbaka samarbetat kring en gemensam kursbricka som hålls på distans men nytt för detta läsår är att kurserna ska byggas upp kring metoden blended learning. Vad detta innebär i praktiken är lite oklart men kort sagt uppfattar jag det som att man blandar traditionella undervisningmetoder med nya digitala metoder. Dessutom har gymnasierna schemalagt kurserna så att man frigjort tisdagar, torsdagar och fredagar för ”närstudietillfällen” (kl 08:45-09:35) som hålls via videomöten (Adobe Connect).


Upplägget

Jag var den första läraren inom Vi7 att köra igång det nya upplägget och jag fick fria händer att utforma kursen som jag själv ville. Jag vill betona att det jag beskriver i detta blogginlägg var mitt val och sätt att arbeta och det behöver nödvändigtvis inte vara modell för andra kurser inom Vi7. Jag valde ett upplägg som utgick från lärplattformen Fronter som är bekant för alla gymnasier inom Vi7. I praktiken betyder det att jag skapade ett kursrum i Fronter varifrån jag dirigerade all trafik. I videon nedan beskriver jag kursupplägget (för eleverna).



Pedagogiken

Min pedagogiska tanke med kursen var att flytta fokus från läraren till själva lärandet. Kursens arbetssätt var således mer elevcentrerad än lärarcentrerad. Jag ville uppmuntra till undersökande arbetssätt med hjälp av digitala arbetsmetoder. Istället för att jag som lärare föreläser om olika kyrkohistoriska epoker så valde jag att låta eleverna producera egna presentationer kring dessa epoker med hjälp av läroboken och internet. Den enda föreläsningen jag höll under kursens gång var en lektion i informationssökning och källkritik. En sammanfattning av den lektionen kan ses här (klicka). Min tanke med detta arbetssätt är att det ska stöda utvecklingen av elevernas digitala kompetens som starkt lyfts fram i den nya läroplanen (LP2016).

Förutom detta undersökande arbetssätt ville jag i kursen lyfta fram betydelsen av kollaborativt lärande. Detta försökte jag åstadkomma i praktiken med hjälp av delade dokument i olika format. Jag har tidigare arbetat mycket med Googles delade dokument men valde denna gång Microsofts produkter eftersom jag har en känsla av att vi inom en snar framtid kommer att övergå till Office 365 och för att Office-paketet (powerpoint, word) är bekant för alla. Kursens första tema som behandlade de kyrkohistoriska epokerna genomförde eleverna så att de alla arbetade i samma powerpoint som de fick tillgång till via Fronter. Således behövdes inga särskilda installationer av program på elevernas datorer. Uppgifterna i det andra temat (Kristna kyrkor) genomfördes huvudsakligen i delade word-dokument. Poängen var att allt arbete som eleverna gjorde dokumenterades i delade dokument som alla hade tillgång till via Fronterrummet. Jag kallade denna plats i rummet för ”Religionswiki” eftersom det bygger på samma idé som wikipedia.

I den nya läroplanen talas det om ”kamrathandledning”. Jag ville få in detta i kursen genom att dela in eleverna i par. Tanken var att samma par arbetar tillsammans under hela kursen kring olika uppgifter (från alla teman). Videomötena (tisdag, torsdag, fredag) användes sedan till att dela med sig av vad de lärt sig till de andra eleverna. En annan tanke med parbildningen var närmast social; ifall man har en kompis med sig under resans gång så är det kanske lättare att orka ända fram till målet.

Bedömningen

Bedömning av lärande är alltid svårt. I denna kurs valde jag att förutom den summativa bedömningen (med prov i slutet av kursen) även få in en formativ bedömning. Detta försökte jag åstadkomma genom att eleverna fick skapa förhörs- och provfrågor till de avsnitt de hade arbetat med under en vecka. Efter att ett par hade fungerat som ”lärare” kring ett visst tema höll de ett förhör i samband med följande videomöte. Metoderna för dessa förhör var både muntliga och skriftliga i form av exempelvis Google formulär och Kahoot (spelbaserat förhör). Bör noteras att dessa elevförhör inte togs med i själv slutbedömningen utan det var snarare fråga om att kolla upp elevernas kunskapsnivå vid olika tidpunkter. Den officiella bedömningen från min sida baserade sig på de poäng som eleverna samlade på sig under kursens gång (inlämningsuppgifter och prov).

 

Genomförande (i praktiken)

Personligen är jag fortfarande mycket nöjd med mitt pedagogiska upplägg (i teorin) MEN teori sammanfaller inte alltid med praktik. I efterhand inser jag att det i praktiken inte riktigt gick som jag hade hoppats. Jag upplever det som att kursen blev lite för tungrodd för de flesta elever. Vissa elever lämnade inte in sina arbeten i tid och dokumentationen i delade dokument lyckades inte för alla. Jag upplever det också som att denna kurs är utformad för uppgiftscentrerade elever, dvs kursen lämpar sig inte för ”svaga” elever. Kursen kräver mycket personligt ansvar, eget engagemang och i viss mån digital kompetens. Det som försvårade kursens genomförande var också att tidpunkten sammanföll med studentskrivningarna. Kursen var rätt så tidskrävande, både för eleverna och för läraren. Jag valde dessutom att förstärka min närvaro som handledare genom att skapa en Messengergrupp för gruppen inom vilken vi skötte en mer direkt och spontan kommunikation. Detta gjorde att gränsen mellan skoltid och fritid suddades ut. I kursen deltog endast sju elever vilket var lämpligt med tanke på arbetsmängden. Inte minst för mig som lärare eftersom det gick rätt mycket tid åt att endast läsa igenom och bedöma inlämningsuppgifterna (Jfr presentationsvideon på 15 min). Återstår att se hur jag väljer att jobba nästa läsår ifall det blir aktuellt med en ny blendedkurs. I nuläget känns det som att det finns behov av att möta andra lärare inom Vi7 och utbyta erfarenheter av blended learning.

Videointervju - att inleda en blended kurs



Videointervju - min pedagogiska tanke med kursen


Videointervju - metoder och praktiskt genomförande


Videointervju - bedömning



fredag 20 februari 2015

Projektveckan i Petalax (v.8)

Vid Gymnasiet i Petalax ordnas varje år en projektvecka under vecka 8. Det betyder att skolans elever är fördelade i olika grupper som under veckan arbetar med olika teman som exempelvis förintelsen. Årets projekt är förutom förintelsen även Barcelona och England-Frankrike och alla projekt avslutas med en utlandsresa. Tidigare år har projekten utmynnat i ett projekthäfte men nytt för i år är att alla projekt görs i webbformat. Orsaken till detta är bland annat att projekten får större synlighet och spridning, eleverna får autentiska mottagare till sina arbeten samt att de får öva och stärka sin digitala kompetens.

Min uppgift som IKT-pedagog har under veckan varit att handleda och stöda eleverna i skapandet av dessa webbsidor. I praktiken betyder detta att jag försökt informera eleverna om vikten av källkritik vid informationssökning samt lite om upphovsrätt och källhänvisning. Eftersom elevernas arbeten publiceras på webben och blir synligt för alla ökar också betydelsen av att bland annat inte göra sig skyldig till kränkning av upphovsrätten när det gäller främst bilder och text. I detta avseende upplever jag att det fortfarande finns en hel del att jobba med när det gäller ungdomars digitala kompetens.  Jag ställer mig frågan hur vi lärare i framtiden (med tanke på kraven i den nya läroplanen) ska arbeta med att stöda och stärka ungdomars digitala kompetens. Räcker det att lärarna "integrerar" dessa digitala färdigheter i sina undervisningsämnen? Personligen har jag svårt att tro att det räcker till. Jag efterlyser tillämpade kurser i ämnet digital kompetens.  En projektvecka av det här slaget kan eventuellt fylla en viss funktion i detta avseende.


Under veckan har jag handlett en grupp elever som fungerat som webbredaktörer. Dessa elever är inte insatta i något enskilt projekt utan de har istället fått ansvara för att hjälpa de olika grupperna med att publicera sina arbeten på webben. Därtill har dessa webbredaktörer haft till uppgift att rapportera om det som händer under veckan i sociala medier. För detta ändamål har skolan därför numera också ett Instagramkonto, ett Twitterkonto samt ett Bambuserkonto. Sedan tidigare finns skolan också på Facebook och Youtube. För att få fart på flödet i de sociala medierna utlystes en tävling i skolan där den bästa bilden (uppdateringen) belönades med ett pris. Överlag blev det rätt få uppdateringar under hashtaggen #petalaxprojekt. En av orsakerna är att intresset för Twitter är rätt svagt hos eleverna medan många elever har privat konto på Instagram och därav syns inte inläggen för alla. Jag ser en stor potential i att utnyttja sociala medier i skolan. Under en dylik projektvecka som denna försiggår det en hel del intressanta inslag i de olika klassrummen, med bland annat gästföreläsare och dokumentärer. Genom att i sociala medier som Twitter dela med sig av vad man lär sig i de olika klassrummen blir alla elever delaktiga i informationsflödet och kan lära sig något nytt. Det var också tanken med att eleverna uppmanades att aktivt uppdatera i sociala medier. Kanske det ändå är så att ungdomar idag fortfarande är rätt låsta i sina attityder av att använda sociala medier i underhållningssyfte snarare än i lärandesyfte?


Via länkarna nedan kan du bekanta dig med slutresultatet av de olika projekten:



3) England-Frankrike


Läs gärna mer om hur eleverna har arbetat i de olika projekten i gymnasiets skolblogg.

torsdag 22 januari 2015

Sharing som tema på Vi7 fortbildningsdag

Efter att ha varit föräldraledig hela hösten är jag nu tillbaka i jobb igen vid Gymnasiet i Petalax. Det har varit en hektisk början på året med mycket undervisning, nya elever och fortbildningar. Lördagen den 17 januari var det fortbildningsdag för Vi-7 vid Academill i Vasa. Sammanlagt deltog närmare 150 personer från Vi-7 som är en samarbetsring av sju gymnasier från Vörå i norr till Kristinestad i söder. Dessa gymnasier delar en gemensam kursbricka bestående av distanskurser.


Jag vill i detta blogginlägg dela med mig av några tankar efter att ha deltagit i fortbildningstillfället. Jag blev tillfrågad att vara med på ett hörn i planeringen och att under konferensen assistera Kicki Häggblom (CLL) som hade huvudansvaret att planera och koordinera fortbildningsdagen. Detta gjorde hon mycket bra. Det nya i sammanhanget var att vi detta år hade ett digitalt programblad bestående av diverse länkar och instruktioner inom ramen för dagens tema som var "Sharing". Kort sagt var uppgiften under dagen att olika ämnesgrupper skulle dela med sig av digitala uppgifter, prov och erfarenheter för att komma vidare mot vårt gemensamma mål, den digitala studentexamen som kör igång redan hösten 2016. För att genomföra detta skapade jag tillfälliga todaysmeetrum (som ännu är öppna en tid) där deltagarna i de olika ämnesgrupperna kunde chatta och dela med sig av tankar och åsikter. Därtill sammanställde sekreteraren i varje grupp en PM i ett delat dokument vars länk också fanns på todaysmeet. Således kunde alla deltagare under konferensen vara delaktiga i de olika gruppernas arbete, även kolleger utanför Vi7. Så långt fungerade dagens tema "Sharing" mycket bra.

Jag tänker inte kommentera innehållet under dagen desto mer eftersom den som är intresserad kan ta del av både programmet och de delade dokumenten via todaysmeet. Det som jag dock slog mig såhär efteråt var att vad som egentligen hände med delningen i sociala medier, dvs Twitter? Vi uppmanade deltagarna att använda hashtaggarna #Vi7ring och #digabi för sina tweetar. Således var tanken att vi inte delade med oss enbart inom Vi-7 utan vi anslöt oss också till det nationella forum som #digabi står för. Vi är ju inte ensamma om att arbeta mot en digital studentexamen utan vi delar ju denna arbetsprocess med alla kolleger i Finland. Därför är det viktigt att mötas och vara delaktiga i nationella forum. Min uppfattning är att alla deltagarna på plats kände till digabi. Men hur många kände till #digabi? Det blev tyvärr inte många personer som tweetade under dagens lopp. Jag undrar varför? Jag tror det enkla svaret är helt enkelt att lärarna inom Vi-7 inte använder Twitter. Jag ser ingen annan förklaring till att det blev så få som delade med sig på Twitter, trots uppmaning. Och jag tycker det är synd. Under den korta tid som jag använt Twitter  har jag blivit mer och mer övertygad om vilket mervärde det ger mig i mitt lärararbete. Twitter är mitt utvidgade kollegium. När jag besöker andra konferenser upplever jag att delningen i sociala medier fungerar mycket mer frekvent och naturligt. Hur få även de österbottniska lärarna att vara mer digitalt delaktiga i Twitters flöden?

Temat för fortbildningsdagen var "Sharing" och det blev som helhet en mycket lyckad dag. Vi som var på plats lyckades dela med oss en hel del till varandra under dagens lopp. Men det finns ännu mycket kvar att önska när det gäller lärarnas användning av sociala medier - det utvidgade kollegiet - under fortbildningar och konferenser. Sharing is caring! :)


onsdag 21 maj 2014

Molntjänster och delade dokument i undervisningen

Jag har under en längre tid använt mig av molntjänsterna Onedrive (f.d Skydrive) och Google Drive. Den första är en produkt av Microsoft och den senare av Google. Jag har dock använt mig av dessa molntjänster på lite olika vis och för olika ändamål. Onedrive har blivit min huvudsakliga lagringsplats för alla mina arbetsrelaterade filer (även privata) och G-Drive använder jag mest i undervisningen. Nedan beskriver jag kort mina erfarenheter av dessa molntjänster och hur de kan utnyttjas i undervisningen.

Onedrive
Jag använder numera Onedrive som min enda lagringsplats för alla mina filer (textdokument, bilder, videoklipp, Notebookfiler o s v). Jag har således övergett min externa hårdskiva och använder den istället som en extra backup. Fördelen med att ha allt på ett och samma ställe är framför allt tillgängligheten. Jag kommer åt mina filer var och när som helst. Det enda som krävs är en enhet som har tillgång till internet, dvs i mitt fall ofta min surfplatta eller smarttelefon. En nackdel är att ifall internet krånglar så kommer jag inte åt mina filer men detta är oftast inte ett problem i undervisningssituationen eftersom jag i mitt klassrum har en Onedrive klient installerat på min dator vilket i praktiken betyder att jag även har tillgång till filerna offline. Dessa lokala filer på datorn synkroniseras automatiskt med molnet. Praktiskt och bra!


Google Drive
I min undervisning i religion och psykologi använder jag Googles molntjänst G-Drive i huvudsak som lagringsplats för olika (delade) dokument i mina kurser. Det är framför allt betydelsen av delade dokument som jag vill lyfta fram här. Jag har skapar en wiki i mina kurser i religion och psykologi och dessa bygger helt och hållet på delade dokument. Med en wiki menar jag här ett slags internt uppslagsverk som eleverna tillsammans bygger upp på vår lärplattform Fronter. I psykologi bygger vi upp sidor kring bland annat psykologiska begrepp, forskare, teorier och undersökningar. Dessa sidor kommer eleverna åt via länkar i Fronterrummet, men själva innehållet är skrivet i delade dokument. Detta är en kollaborativ arbetsmetod som stöder elevens lärande. Dessa wikin byggs upp under en längre tid i och med att eleverna dels förbättrar det som redan skrivits och dels skriver in nytt material. Samtidigt är det en övning i kritiskt tänkande då eleverna måste ta ställning till det som redan skrivits.

                                Skärmklipp på en "psykowiki" i en kurs på Fronter.

Ett annat sätt att använda ett delat dokument i klassrummet är att låta eleverna samarbeta kring en viss uppgift i ett delat dokument. Jag skapar och ger tillgång till detta dokument i Fronterrummet och samtidigt som eleverna arbetar kollaborativt i dokumentet kan jag som lärare följa med och kommentera processen via min egen Smartboard framme i klassen. Således förenklar det både elevernas och mitt eget arbete i uppgiften. Ett annat enkelt och praktiskt sätt att använda ett delat dokument är när vi i klassen ser på en dokumentär eller föreläsning. Då kan eleverna göra gemensamma anteckningar från dokumentären/föreläsningen och efteråt har alla tillgång till samma anteckningar (via Fronter). Min erfarenhet är att det i allmänhet blir mer innehåll för mindre arbete. Som ett sista exempel kan jag nämna elevernas egna anteckningar som görs i deras egen G-Drive. Under kursens gång arbetar varje elev i sitt eget Google dokument och jag ber dem ge mig länken med redigeringsrättighet. Dessa länkar har jag samlade i Fronterrummet (individuell mapp) vilket ger mig enkel och privat åtkomst till deras dokument. Således har jag som lärare översikt av hur lärprocessen framskrider och kan göra kommentarer och korrigeringar direkt i dokumentet vid behov.

Detta var några praktiska exempel på hur jag under läsåret 2013-2014 arbetat med molntjänster och delade dokument. Det jag slutligen också uppskattar med dessa molntjänster är hur enkelt det är att integrera dem i skolans lärplattform Fronter. Jag som lärare dirigerar mina elever till rätt dokument via länkar inne i Fronterrummet. Således behöver jag exempelvis inte bjuda in eller skicka länkar skilt via e-post till eleverna.

söndag 23 februari 2014

Webbpublicering i skolan

Den här veckan (V.8) har vi haft projektvecka vid Gymnasiet i Petalax. Det betyder att alla elever och lärare arbetar med ett visst tema som utmynnar i en skrift och en resa senare under våren. Förintelsen är ett exempel på tema som återkommit redan många år. Andra projekt i år är exempelvis Neapel och Island. Under veckan arbetar eleverna fram ett material kring sitt tema och detta har publicerats i en skrift eller ett häfte som också finns tillgängligt på skolans hemsida. Nytt för i år var att ett av årets projekt publicerades direkt på webben i form av en webbplats. Idén till detta fick jag ifjol efter att ha arbetat fram en webbplats med mina elever under projektveckan. Temat var då internet och webbplatsen fick rubriken WWW - Wara eller inte Wara. En kurs om digital identitet och delaktighet. Årets projekt som fick en egen webbplats var Islandsprojektet. Eleverna i detta projekt arbetade på egen hand i mindre grupper kring ett visst tema medan tre elever som var webbansvariga fick uppgiften att utforma och sätta in elevernas arbeten på webbplatsen.

Min roll och uppgift under projektveckan blev att handleda eleverna i bland annat informationssökning och upphovsrätt. Oavsett om man publicerar sitt arbete i en skrift (pdf-format) eller som webbplats så finns det en hel del att tänka på före man tar sig an information på webben. Jag presenterade en sammanfattande översikt av vad man bör tänka på när det gäller informationssökning, källkritik, upphovsrätt och källhänvisning.
 
Ett bra verktyg för webbpublicering är Webnode som jag också skrivit några rader om på min webbplats (som för övrigt är gjord i Webnode). Jag ser många fördelar med att publicera exempelvis skolarbeten på webben. En av dessa fördelar är att eleverna får autentiska mottagare för sitt arbete. Med det menar jag att eleverna får känna att det inte är enbart läraren som ser och bekräftar deras verk utan i princip hela världen. Hur många som faktiskt tar del av deras arbete är i sin tur beroende av hur de lyckas marknadsföra sitt arbete, vilket också är något elever bör lära sig med tanke på framtiden. I detta fall marknadsfördes Islandsprojektet i första hand på gymnasiets Facebooksida och i mitt Twitterflöde. I vilken omfattning eleverna själva faktiskt aktivt marknadsförde sin webbplats blev tyvärr för mig lite oklart. Fokus blev mer på själva webbpubliceringen än på marknadsföringen.
 
Att arbeta med webbpublicering i skolan stöder de riktlinjer för åren 2013-2016 som Undervisnings- och kulturministeriet har publicerat i skriften "God Mediekunnighet". Webbpublicering i skolan handlar enligt mig om digital kompetens och digital delaktighet som är viktiga färdigheter som skolan bör uppmuntra och förstärka, inte minst med tanke på att skolan bör förbereda eleven för framtida utmaningar i arbetslivet. För att inte glömma betydelsen av människans digitala identitet som blir allt viktigare i dagens värld då allt är sökbart på webben. Allt detta är något som jag gärna jobbar med i mitt eget arbete, och under projektveckan ges verkligen tid och resurser för detta.
 
I dagens Vasabladet (23.2.2014) finns det en artikel om projektveckan vid Gymnasiet i Petalax.