SETT-dagarna (17-18.4.2013) ordnades för andra gången i år i Stockholm (Kista). SETT står för "Scandinavian Educational Technology Transformation" och konferensen är en slags skandinavisk motsvarighet till ITK-dagarna i Finland (Tavastehus). Ifjol deltog ca 4500 personer men i år lär antalet nästan ha fördubblats. Jag vill i detta blogginlägg kort återge några tankar och reflektioner av två intensiva och intressanta SETT-dagar.
Det var ett digert program med många duktiga och välkända föreläsare under både onsdag och torsdag. Föreläsningarna som var 45 minuter långa hölls parallellt i sju olika föreläsningssalar under hela dagen med endast korta pauser emellan. Jag deltog i rätt många föreläsningar men liksom jag konstaterade i mitt senaste blogginlägg så tenderar föreläsningarna att bli rätt teoretiska och så upplevde jag det också denna gång. En av höjdpunkterna var Kristina Alexanderssons föreläsning om att jobba med internet i undervisningen; ett tema som jag försöker få in i min egen skola bland annat genom den webbkurs som jag skrivit om tidigare. Att jobba med internet i skolan handlar i det stora om att synliggöra elevernas utveckling och arbete genom att exempelvis blogga och låta eleverna uttrycka sig själv genom att skapa filmer istället för textarbeten. En viktig poäng med webbpublicering i skolan är att eleverna får skapa material och innehåll för en riktig publik, som når längre än bara läraren. Samtidigt kan detta fungera som en motivationskälla. Utmaningar som lärare stöter på när de jobbar med internet i skolan är ofta föräldrarna, tiden och tekniken. I Sverige har man satsat på att utveckla internetanvändningen i skolan genom Webbstjärnan, en satsning som tycks sakna motsvarighet i Finland.
Det var ett digert program med många duktiga och välkända föreläsare under både onsdag och torsdag. Föreläsningarna som var 45 minuter långa hölls parallellt i sju olika föreläsningssalar under hela dagen med endast korta pauser emellan. Jag deltog i rätt många föreläsningar men liksom jag konstaterade i mitt senaste blogginlägg så tenderar föreläsningarna att bli rätt teoretiska och så upplevde jag det också denna gång. En av höjdpunkterna var Kristina Alexanderssons föreläsning om att jobba med internet i undervisningen; ett tema som jag försöker få in i min egen skola bland annat genom den webbkurs som jag skrivit om tidigare. Att jobba med internet i skolan handlar i det stora om att synliggöra elevernas utveckling och arbete genom att exempelvis blogga och låta eleverna uttrycka sig själv genom att skapa filmer istället för textarbeten. En viktig poäng med webbpublicering i skolan är att eleverna får skapa material och innehåll för en riktig publik, som når längre än bara läraren. Samtidigt kan detta fungera som en motivationskälla. Utmaningar som lärare stöter på när de jobbar med internet i skolan är ofta föräldrarna, tiden och tekniken. I Sverige har man satsat på att utveckla internetanvändningen i skolan genom Webbstjärnan, en satsning som tycks sakna motsvarighet i Finland.
En annan intressant föreläsare var professor Christian Lundahl som diskuterade bedömning av lärande i digital miljö. Han lyfte fram den formativa bedömningen (kontinuerlig utvärdering) som är en förutsättning för den summativa bedömningen (slutbedömning). Han pratade om vikten av att återkopplingen (feedbacken) måste inkluderas i lärandeprocessen med hjälp av olika metoder. Han nämnde bl a Socrative som en bra digital metod, vilket jag kan hålla med om. Läs gärna om mina egna erfarenheter av Socrative. Professor Lundahl pratade också om vikten av att ställa frågor som skapar tänkande, vilket fick mig att tänka på de digitala proven som vi försöker utveckla här i Finland. När eleven gör digitala prov med öppen internetåtkomst så blir frågornas karaktär viktiga eftersom de måste stimulera till tänkande och där eleven förväntas kunna tillämpa den information som den hittar på webben; inte endast återge information som lätt leder till plagiat. Professor Lundahls föreläsning var inspirerande och stimulerade till tänkande.
Det fanns givetvis en massa utställningar och montrar i mässhallen. Många av dessa företag som visade upp sig hade förstås direkt koppling till Sverige och var således mindre intressanta för mig. Jag fick dock med mig hem en hel del broschyrer och länkar som jag ännu inte hunnit gå igenom. Jag får väl återkomma längre fram ifall jag bland alla broschyrer hittar nåt intressant att delge här i min blogg.
Nedan ett foto jag tog från publiken som får stå som symbol för den moderna tidens sätt att göra anteckningar, dvs genom att fotografera föreläsarens slides med hjälp av surfplattan eller mobilen.
En tanke som slog mig under konferensen var att teorin inte alltid motsvarar praktik. SETT är "en konferens inom området det innovativa och moderna lärandet" men ändå är själva konferensens upplägg rätt tradionell. Varför inte förändra hela föreläsningsupplägget så att åhörarna blir ännu mer delaktiga och stimulerade i sin lärandeprocess? Jag tänker mig ett alternativ där arrangören bjuder in en viss föreläsare/expert för att under 45 minuter stå till förfogande för alla deltagare. Åhörarna kunde sända sina frågor till tavlan med hjälp av exempelvis TodaysMeet och föreläsaren får besvara dessa och skapa nya stimulerande frågor till publiken. Det skulle alltså bli fråga om ett "flippat tillfälle" i stil med den pedagogiska metoden "Flipped Classroom" som jag också skrivit om i ett tidigare blogginlägg. På det sättet skulle upplägget förstås bli mindre förutsägbart men jag tror att fler personer skulle få ut mer av tillfället, även föreläsarna/experterna.
Vad var höjdpunkten på årets mässa? Det vet jag faktiskt inte. Jag upplevde inget revolutionerande. Jag fick snarare en bekräftelse på att vi i Finland kanske trots allt kommit rätt långt när det gäller undervisningsteknologin. Jag hoppas det redan nästa år kunde finnas en finländsk föreläsare på SETT-dagarna.
Tack till Kulturfonden och min rektor som gav ekonomiskt stöd för mitt deltagande. Jag hoppas få möjlighet att delta även nästa år.
